Okej, nu är det dags att sluta spamma massa knäppa saker och bli lite seriös.

Från första dagen jag träffade dig visste jag att det var något otroligt annorlunda med dig. Inte bara för att du skrämde mig med din starka personlighet. Utan bara hur du tog all uppmärksamhet från rummet utan att försöka. Jag visste inte att jag vart rädd för starka, självständiga kvinnor innan jag träffade dig.

Du har varit med om så mycket, men du har gjort det bästa du kan av alla situationen och du visar hela tiden hur stark du är mentalt (mycket starkare än mig). Det känns som att vi är exakt samma men på två helt olika sätt. På utsidan är du är liten Chiwawa och på insidan är du vis, otroligt stark och anpassad, medans jag ser lite stark ut på utsidan och en liten Chiwawa på insidan.

Vi har haft det upp och ned under vårt förhållande. Jag har insett flera saker om mig själv nu under dem senaste veckorna, mycket av det som jag inte är så stolt över. Man utvecklas alltid som person och det är svårt att inse att jag, av alla, inte är 100% perfekt. Långt från det till och med.

Det är mycket jag fortfarande håller tillbaka. Det mesta om gamla tankesätt som jag hade innan jag träffade dig som fortfarande sitter kvar undermedvetet. Min plan var inte att bli kär igen. Min plan var att bli ett spöke. Vad jag menar med det är att ingen vet vem jag är och jag har minimal kontakt med andra. Men sedan kom du in i mitt liv från ingenstans.

Jag har under flera år planerat in ett “life of crime“. Jag har räknat ut ruter för hur jag kan smita från polisen om jag skulle råna en affär, haft en väska med utrustning, men bunt med pengar långt över 10 000 kr liggande, undvikt nya bilder som kan användas för att identifiera äldre mig och mycket mer. Vi kan säkert någon dag prata och skratta åt alla mina knäppa planer.

Det undermedvetna av denna plan har stannat kvar i mitt huvud, men med anpassningen att ploppa in dig bredvid mig med samma villkor.

Det är här ett av mina problem kommit in.

Jag har av någon anledning antagit att ett liv som ett spöke var det liv jag vill leva. Men när jag såg ett underbart solskenet vid namnet Mica har jag nu insett hur långtråkigt det livet skulle vara.

Hoppas du fattar något av vad jag skrivit hittills (svenska är inte mitt första språk :p). Det jag försöker komma fram till är att jag älskar dig otroligt mycket och att jag insett att jag vill ha ett “normalt” liv med dig. Och med det, inte ett liv där allt gör ut på att gömma sig för allt och alla. Jag vill gå ut hur mitt eget skal och skina lika mycket som dig.

Jag har insett på en djupare nivå nu hur otroligt osäker, rädd och lite avundsjuk jag är. Jag bryr mig om vad andra tänker om mig, till och med personer som jag aldrig träffat. Jag är rädd över massa saker gällande mig och dig. Och allmänt avundsjuk.

Det jag försöker komma fram till, förutom att jag haft dig i tankarna var enda liten sekund från när vi senast pratade med varandra, är att jag börjat gräva och letat efter vad som påverkar mig på sätt jag inte vill. Det är en bit att träna på, men känner mig visare än innan.

Allt detta skulle vara något helt annat än vad jag hade planerat för just denna dag, men under omständigheterna så blev det lite annorlunda. Jag hoppas inte jag fuckade upp allt med att göra detta.

Ville bara ge min alla hjärtans dag present. Du behöver inte svara på något av detta om du inte vill, ville bara dela med mig lite om hur jag känner för dig och allmänt. Samt ge dig din present fast i andra omständigheter än planerat från början.

Nedan så får du lite mer roliga bilder